Ensam saknar dubbelt upp..

Nu är jag ensam i en vecka.. Då kommer allt mycket närmre en och man tänker dubbel så mycket, vilket innebär att man saknar dubbelt så mycket. Skitjobbigt! Herregud vad jag saknar min lillebror. Det är sjukt att man kan sakna någon så mycket att det svider i ens kropp. Inte ett dugg hälsosamt men jag vill sakna. Jag vill inte glömma. Jag vill bara att du ska komma tillbaka, älskade Kristoffer!

Älskar dig K!
din syster

Jag saknar varenda minut..

Man säger att tiden läker alla sår, men det är inte sant. Såren och ärren försvinner inte även om de inte är lika synliga. Inom mig blöder jag. Det gör så ont och jag tänker alldeles för mycket. Känns ännu mer jobbigt nu när jag vet att jag ska vara ensam hemma i en vecka. Då blir allt mer påtagligt och jobbigt. Saknaden blir ÄNNU större än vad den redan är. Kanske kan du visa tecken på att du är nära mig igen nu när jag är själv.

Jag försöker förstå, men kan inte. Jag försöker förtränga, men det går inte. Jag försöker kämpa, det går halvbra. Allt är bara så konstigt. Konstigt utan dig kommer det alltid att vara.

När jag hör ordet självmord får jag kalla kårar. Ändå vill jag hjälpa. Jag skulle vilja göra något för alla som mår dåligt. Men hur? Jag skulle vilja göra något för alla er andra som mist någon på detta tragiska vis, men hur? Jag själv skulle vilja bli en så mycket bättre människa, men hur? Hur gör man? Hur går man tillväga? Jag vill nå fram!


Älskar dig K!
din syster


...


ÄLSKAR DIG KRISTOFFER! <3


Det som hände.

Det hände. Det hände mig, det hände oss, inte minst dig. Hur länge gick du och tänkte på döden innan du valde den? Hur länge mådde du dåligt? Du måste ha varit fruktansvärt ensam med dina tankar. Det som gör så ont var att du inte berättade, att allt bara kom som en jävla smäll, en jävla chock. VARFÖR? Fan K, varför? Vi var ju SÅ många som älskade dig. Så många som fortfarande älskar dig. Så sjukt många som saknar dig. Detta är ofattbart. Jag förstår inte, jag kommer aldrig att förstå.

Älskar dig K!
din syster

Tankarna fanns ALDRIG...

...aldrig att det skulle hända mig... ALDRIG. Det var sådant man läste om i tidningar, sådant som berörde mig och gjorde mig ledsen, men det skulle ALDRIG hända mig.. Fatta hur vanligt det är med självmord och det är så fruktansvärt. Det gör ont i mig när jag tänker på hur många som faktiskt går och mår så fruktansvärt dåligt. Så dåligt att de ser döden som enda utväg. För den som mår så dåligt finns ingen annan utväg. Vi runt omkring vet inte, förstår inte. Hur mycket vi än vill förstå kan vi inte, om vi ens hinner märka något innan det är för sent. Är det ett rop på hjälp lär vi märka det, men vi kan inte förhindra det. Är det inte ett rop på hjälp så får man oftast inte veta något förrän det är försent, så var det i mitt fall. Jag kom för sent och det måste jag lära mig leva med...

Vi har läst massor om dem i tidingar, sett dem på tv och vi trodde knappast att dem skulle välja döden före livet...

All kärlek till er, Ted Gärdestad, Johanna Sällström, Wilhelm Moberg, Micke "Svullo" Dubois - och alla andra som valt denna tragiska utväg!






Vilhelm Moberg, 1967.





Älskar dig K!
Din syster





Att leva med sorg...

...är något som inte alls är lätt. Det är något som tär oerhört mycket på en. Jag har levt ett liv med mycket sorg men jag vill ändå tillägga att jag fått mycket kärlek och jag har haft många fina och lyckliga stunder. Jag kan lova att jag kommer att berätta mycket om vad som hänt mig här, men jag tror framför allt att jag kommer prata mycket om det värsta jag varit med om någonsin.. Min lillebrors bortgång. Det som hände där förändrade mitt och många andras liv drastiskt. Det var chockerande, fruktansvärt och det absolut värsta jag varit med om...

Älskar dig K!
din syster





Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0